Detta år har tagit mig till Argentina och Anderna (för andra året i rad), vin och hästar i Mendoza och vattenfall i Iguazu; en nästan väl händelserik skid- och spatripp till Sochi för att inspektera pisten inför 2014, helikopter-skidåkning med goda vänner men dåligt väder i Kamchatka, häng i Barcelona, några nätter för mycket svettandes i nattlampans sken i Kiev – som återgäldades med en weekend mer fokuserad på skoj – och förståss i Moskva när jag inte varit på resande fot.

Årets viktigaste resa kom dock av beslutet att flytta tillbaka till Stockholm efter tre lika händelserika år i Moskva – staden jag både älskar och hatar. Boken om Ryssland är säkerligen inte helt färdigskriven för min del, men detta kapitlet är i alla fall slut. Att lämna Moskva var svårt – att säga adjö till många väldigt goda vänner och en stad som alltid tycktes ha något extra gömt i skjortärmen.

Att komma tillbaka till Stockholm har varit väldigt bra – jag lyckades precis undvika torvbränderna i Ryssland för att ta mig hem till en seglarvecka på västkusten och att sedan återknyta med goda vänner och kollegor i Stockholm har snabbt gjort att Stockholm känns som hemma igen.

Gott nytt år!

Men, jag kan rekommendera alla att gå dit någon gång – de växlar utsällning 2-3 gånger om året.

Kanske är dags att återuppta skrivandet en aning, det är ju ganska skoj.

Håll till godo med lite bilder från Kiev så länge!

I lördags sov jag ikapp några av de timmar som jag missat i sömn de senaste veckorna och sedan var det frukost på Pain de Q med Erik. Vi gick sedan till Allan Gamborg igen. Han hade öppet hus hemma hos sig och visade upp tidig konst av Tatiana Kovrigina. Mycket bra.

Sedan begav vi oss till Gulag-muséet – intressant, men för att ha haft en sådan betydelse för landets industrialisering (som till stor del var beroende av gratis arbetskraft från lägren) och ödelagt så många miljoner människoliv (någonstans mellan 20 och 27 miljoner människor satt i lägren mellan 1930-1956) så var det minst sagt ganska magert.

På lördagskvällen hade jag och Dan-Alp avskedmiddag på Aist. Det var mycket trevligt ända fram tills dess att det visade sig att de hade lurat på oss ganska många skumpaflaskor fler än vi beställt. So when in Moscow – don’t go to Aist.

På söndagen fortsatte exkursionen till VDNKh och Kosmonautmuseet. VDNKh är en sorts sovjetisk lokal variant av en världsutsällning dit sovjetmedbrogarna förut kunde gå och förundras över de sovjetiska framstegen och även lära sig om kulturerna i de olika sovjetrepublikerna. Idag återstår en nöjespark och i de forna paviljongerna säljs all krimskrams mellan himmel och jord.

Kunde inte låta bli att dra lite på smilbanden när jag såg detta i Aftonbladet. Australensiska flygvärdinnefacket är alltså mycket upprörda, själv suckar jag bara lite lätt.

För om man har bott i ett land där

• det inte finns ett enda diskotek i hela stan utan mer eller mindre nakna go-go-dansare
• reklam för allehanda husgeråd i princip alltid går ut på att livet skall bli enklare för en nöjd hemmafru
• det ofta verkar som att en stor del av den kvinnliga befolkningen vill bli lyxfruar till äldre män
• dina kvinnliga kollegor gör stora ögon om du säger att du vet hur man stryker en skjorta

… så blir man liksom inte så förvånad, upprörd eller ledsen längre. I Ryssland är  könsrollerna ofattbart mycket starkare än hemma i Svedala och används fullt ut i reklam. Punkt.

Här är förresten filmen som upprörde, dålig – ja, rysk – väldigt.

Vidare så har de övertygat vår ständige chaufför att jag behöver utbildas i sovjet-ryska tecknade barnfilmer. Så resorna till och från klienten, samt flygplatsen tillbringas med att titta på tecknat på taxins DVD. Mina kollegor sitter andäktigt och tittar, samt sjunger med i visorna.

Kan lugnt konstatera att det verkar ha funnits bra tillgång på gräs i sovjetiska tecknarkretsar…

Hittills har vi avverkat Drutten och Gena (som importerades till Sverige), Ejzik v Tumane, Den sovjetiska varianten av Nalle Puh och lite andra mer eller mindre hashdimmiga alster.

Cheburaska (... eller Drutten)

Imorgon kommer flyttgubbarna och packar ihop min lägenhet, så nu känns det på riktigt.

Inser hur lång listan är över saker som jag kanske borde ha gjort, men Moskva och Ryssland finns ju kvär här på andra sidan Östersjön om man skulle få för sig att bocka av några av dem.

Helgen har varit skön och avslappnande – tropiskt hetta hela helgen. Satt ute igår och åt middag på Aist till lång efter midnatt och det var då fortfarande så varmt att jag nästan svettades av att bara gå hem.

Nu ser jag fram emot svensk sommar!

Nu ska man ta i med hårdhandskarna och lagstifta om närvaro, men man måste älska sista strofen:

“The Duma plans to pass a law making attendance mandatory by September, but deputies will be provided with a list of excuses that they can offer to miss sessions.”

Länk till artikel i Moscow Times

Mer på Grani.ru